Vid en huvudförhandling i domstol är det viktigt att uppgifterna som lämnas är riktiga.

De som hörs i rätten kan därför få avlägga en ed för att rätten ska försäkra sig om att personen talar sanning. Den som, efter att han eller hon har avlagt en ed som är föreskriven i lag, lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, döms för mened till fängelse i högst fyra år. Det finns cirka 30 stycken lagstadgade eder i svensk rätt, blanda annat vittnesed (RB 36:1-5), sakkunniged (RB 40:9) och bouppteckningsed (ÄktB 17:5).

Bedömningen av vad som är en osann uppgift ska jämföras med vad domstolen funnit vara sanningen. Vittnesförhör hålls som regel under straffansvar. Om vittnet medvetet ljuger och säger att bilen som körde för fort var blå, men vittnet egentligen tror att bilen var röd, och det senare visar sig att bilen var blå, kan inte vittnet dömas för mened. Avgörande är vad som sägs och inte vad vittnet tror eller har för avsikter med sitt handlande.

För att bli dömd för mened krävs uppsåt

Den som av oaktsamhet lämnar en osann uppgift blir istället dömd för ovarsam partsutsaga. Det krävs att oaktsamheten är grov, vilket är ett högt ställt krav. Det är därför svårt att bli dömd för detta brott eftersom inte allt för höga krav kan ställas på minnesförmågan hos ett vittne.

Om uppgiften visar sig vara osann men utan betydelse för saken döms varken för mened eller ovarsam partsutsaga. Undantagsregeln gäller för osann utsaga som inte påverkar utgången i målet. Ett vittne får även vägra att yttra sig om en omständighet om det skulle avslöja att vittnet själv eller någon närstående till vittnet har förövat en brottslig handling.

Slutligen ska sägas satt den som är part i ett mål eller tilltalad inte förhörs under ed. Istället sker förhör under vad som kallas för sanningsförsäkran. Det är en motsvarighet till ed men med en lägre straffskala. Den som under sanningsförsäkran lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen döms för brottet osann partsutsaga.